| |
Det var på juldagen 1971 som Berlin fick sitt Klo
III.
De andra två, som en gång legat på Hauptstrasse
och Nestorstrasse, har båda slagit igen för
länge sedan. Det var bara den tredje bekvämlighetsinrättningen som
överlevde och
som nu inpräglat sig starkare hos många Berlinbesökare än både
slottet Charlottenburg och Museuminsel. Denna krog, som man lättast
föreställer sig som en blandning mellan spöktåg
och kuriosakabinett, besöks mer än gärna av
turister men även av många berlinare som ser
”Klo” som sin stamkrog. Inte så konstigt, 32 år,
ett halvt liv.
Inträdet till den omättliga toan ( ”klo” på tyska )
är plågsam. När man passerat dörrvakten,
träffas man av en vattenstråle och het luft
från golvet som lyfter tjejernas kjolar till
en oanständig höjd. Precis till höger väntar
terrarier med alla möjliga sorters hemska
djur: en fågelspindel, en leguan, en boaorm.
Till slut sliter en blottare – dock oäkta – av sin
rock och sträcker ut sin erigerade plastgrej i gången. Längre in
fortsätter det sedan.
Här far borden i luften, barstolarna välter,
dockor slår med hammare från taket över gästernas huvud. Stalaktiter
bryts ner med förskräckliga dån, blixtrar jagar genom lokalen och
från högtalaren
hörs hur någon kräks upp sin själ.
Ägaren till denna sällsynta ”bekvämlighetsinrättning” får faktiskt
många av sina idéer på (den riktiga) toan. ”Tidigare hade vi ett
loft på toan, där vi förvarade allt möjligt”.
För övrigt är ”spoltiderna” från kl. 19-?,
på helger till kl. ? och vilodagar finns det
bara två om året: Julafton och Nyår!
SEE YOU IN THE LOO!
Read
what international
newspapers published about us!
|
|